back to the verklighet.
Jess, nu sitter jag här helt själv efter att ha tillbringat helgen med sötisarna Pat och hennes bror Rasmus, som jag helt chockad över för övrigt. Hur blir barnen som honom? Han har varit helt underbar, snäll och go'! Och vad har vi gjort då?
Jo, gått i stan, varit på Rix Fm- festival och igår var det nog årets höjdpunkt: Grönan! Och, ja, alla tre är överens om att vi ALDRIG mer ska åka Vilda Musen igen. Jag tror aldrig har känt mig så nära döden någon gång. Pulsen var ju på 180 uppe i halsgropen innan vi satte oss i de satans vagnarna. Vad hade jag lurat in Habibi på, men jag försöktet hålla modet upp, vi gjorde det ju för Rasmus, som var 100% säker på att han ville åka.
Resultat: Jag blåhöll Rasmus i handen hela vägen och blundade samtidigt som jag skrek: JAG DÖÖÖR, JAG DÖÖÖR! Jag trodde seriöst talat att jag skulle åka ut i himlen och sen ner i havet. Årets kort togs iallafall, som jag antar att familjen Rindehed kommer skratta gott åt ikväll. Nära- döden-kortet. Kan inte annat än hålla med Ralle när vi gick av: ''Jag är lite skakig nu.''
Vad hade vi gjort mot ungen? Och framför allt vad har jag utsatt mig själv för. Helt jävla skakig var jag, tårar i ögonen och ett likblekt ansiktet. Men jag och Pat försökte skratta bort det, haha, samtidigt som vi var fyllda av chock och adrenalinet pumpade. Vilda musen borde verkligen gå under namnet: Döden tur och retur. Men we made it babes, OCH FAN VAD STOLTA VI ÄR.
Det åts också sockervadd med hela fejset. På kvällen myste vi till ESC och käka tacos. Pat blev kär i den norske grabben. En toppen dag helt enkelt.
Aja. nu ska jag back to min verklighet, plugg och sådant.
Tack Habibi och Rasmus för en mysig helg. Vi ses snart.
Hoppas jag får bra betyg av adoptivmami nu, när man har varit nanny! ;) Hallå, han fick leka med vattenballonger på min toalett och kasta ner för balkongen, hur många tillåter det? Jo, Mia.
Jo, gått i stan, varit på Rix Fm- festival och igår var det nog årets höjdpunkt: Grönan! Och, ja, alla tre är överens om att vi ALDRIG mer ska åka Vilda Musen igen. Jag tror aldrig har känt mig så nära döden någon gång. Pulsen var ju på 180 uppe i halsgropen innan vi satte oss i de satans vagnarna. Vad hade jag lurat in Habibi på, men jag försöktet hålla modet upp, vi gjorde det ju för Rasmus, som var 100% säker på att han ville åka.
Resultat: Jag blåhöll Rasmus i handen hela vägen och blundade samtidigt som jag skrek: JAG DÖÖÖR, JAG DÖÖÖR! Jag trodde seriöst talat att jag skulle åka ut i himlen och sen ner i havet. Årets kort togs iallafall, som jag antar att familjen Rindehed kommer skratta gott åt ikväll. Nära- döden-kortet. Kan inte annat än hålla med Ralle när vi gick av: ''Jag är lite skakig nu.''
Vad hade vi gjort mot ungen? Och framför allt vad har jag utsatt mig själv för. Helt jävla skakig var jag, tårar i ögonen och ett likblekt ansiktet. Men jag och Pat försökte skratta bort det, haha, samtidigt som vi var fyllda av chock och adrenalinet pumpade. Vilda musen borde verkligen gå under namnet: Döden tur och retur. Men we made it babes, OCH FAN VAD STOLTA VI ÄR.
Det åts också sockervadd med hela fejset. På kvällen myste vi till ESC och käka tacos. Pat blev kär i den norske grabben. En toppen dag helt enkelt.
Aja. nu ska jag back to min verklighet, plugg och sådant.
Tack Habibi och Rasmus för en mysig helg. Vi ses snart.
Hoppas jag får bra betyg av adoptivmami nu, när man har varit nanny! ;) Hallå, han fick leka med vattenballonger på min toalett och kasta ner för balkongen, hur många tillåter det? Jo, Mia.
Kommentarer
Postat av: adoptivmami
Hahaha! Du vi har ju oroat oss i onödan,men de visste vi ju inte i förväg;) Tack gumman för att du tog hand om dina syskon. Längtar till du kommer hem så vi kan kramas :)Ang vatten ballongerna du har väl inte skaffat honom en ful ovana nu? hahaha:) kram
Trackback
