Mia -I'm such a dramaqueen

jaa,.. i fredags när jag skulle fota Johnny Logan, vilket var ganska svårt då scenen står ute i vattnet och man inte kunde gå så nära och med ett 55 mm objektiv blir bilderna vid en inzommning typ helt värdelösa. Morr.. efter att ha suttit på den där brygga i ca 20 min gav jag upp, bilderna får duga, det blir inge bättre.. jag går upp på en av Orbadens trappor för att få en översiktsbild över hela arrangemanget går jag miste om mitt stora photo-shoot den kvällen. Logan går ut på den förbannade brygga som jag har suttit på i en evighet och där sitter annan fotograf och får säkerligen himlans bra bilder. Jävla skit, tänker jag. Jag vet med mig att jag absolut inte hinner ner till scenen innan han har gått tillbaka från den lilla bryggan. Så jag står där uppe och är bitter. Men jag ger inte upp utan (mkt oväntat) går tillbaka till bryggan och sätter mig i fotoställning och väntar på the big moment, efter några minuter och efter ett antal värdelösa bilder knackar någon mig på axeln och säger ''det finns fler som vill fota här, du har tagit nog med bilder'', säger någon utav de ansvariga för arrangemanget. Jag inser att det inte blev några bra bilder på Logan, FAN, och vänder mig om o kryper tillbaka från bryggan, MEN, vad hör jag: Let her stay! Jag vänder mig om, Johnny Logan har gått ut på bryggan igeeen! Och han går emot mig: Do you want to take some photos? jag (mkt darrigt): ehm..yes.. Som han posar åt mej, ÅT MIG! BARA ÅT MIG!  Han stod bara någon millemeter ifrån mig typ. när sekunderna är över och jag backar tillbaka mot stranden, ramlar med min bakdel i vattnet, Blöt men lycklig, helt varm inombords, jag springer med kameran tryckt mot brösten tänker: Fan, jag behöver inga mer bilder nu, det där var IT. Kommentarer jag möts av: Nu fick du bra bilder. el. De där bilderna kan du sälja dyrt.

fyfan, jag blev berusad av lycka. Helt varm, nästan kär. jag är kär i Johnny Logan. För sen spelas hold me now. och jag är världens lyckligaste fotograf, på orbadens strand lyser marshaller, jag står där ensam i skeenet, men jag känner mig inte ett dugg ensam. Pappor lyfter sina barn och dansar på stranden. livet känns för en stund helt fullkomligt, bara för att jag fick bilderna på Johnny Logan. Ibland kan man vara lycklig.

Hold me now.

jag får dock inte publicera bilderna, då hamnar jag i trubbel.

mon dieu. jag kommer attleva på den där kvällen länge..

en grej: konserten var helt underbar: det spelades elvis, suspicious minds. yeah.