Mia -I'm such a dramaqueen

.. Jag älskar dig.

Usch. Vad bra jag mår. Förtjänar jag ens att ha det så här fint? Bilen går verkligen bra om man säger så.

Jag var hemma i Bollnäs över helgen. Fyfan. Bollnäs- Idioternas stad. Men ändå min trygga lilla hemstad. Att älska och hata. Det blir mkt hat, när man träffar de idioter som bor där. Ibland förstår jag inte hur folk är funtade eller hur socialt missanpassade vissa är. Näe, fyfan. Visst finns det fina människor där med, ni vet vilka ni är. Men resten kan dra åt helvete. Staden går utför, så är det bara. Vissa saker vräker man inte bara ur sig till okända.

Sen har jag aldrig förstått det där med att släppa in redlösa på krogen, menmen. Skulle aldrig funka här.

Hursomhelst. Jag älskar Bollnäs och mitt Vallsta, kommer alltid å vara hemma liksom underbara Edsbyn, behöver ej tala om bandyn nu.  My hometown. v

Jag träffade Sara Åberg också under hemvistelsen och sen sprang jag på Pat på Tuppenz likaså min kusin, sweeeet.

Jaja, nu blir det isolering med C-uppsatsen fram över, tiden är knapp! Ses i jul.

Idag mår huvudet bättre däremot gnager det nå så förfärligt i magen och det har det gjort under den här sjukdomstiden. Vad fasiken är det?! Sen känns allt man gör som ett 200 meters lopp. Bädda säng.Paus. Gå på toa.Paus. Med paus menar jag sängläge. Ojoj.
  Har en del å ta igen. Har försökt gjort det idag, hade massa saker att fixa. Ska nu försöka förbereda lite inför veckans c-uppsatsplugg. Ångest. Fan komigen nu. Gör det bara. Sen ska jag ta en välbehövlig dusch och försöka fixa till fejset, benen och massa andra superkvinnliga saker som kommer i skymundan när man är sjuk. Och hårinpackning. Jao, tack.

Grattis Pappa på farsdag. Världens bästa Pappa faktiskt. Min Pappa kan allt och vet allt. I princip. Så Grattis! v

Imorgon går jag tillbaka till verkligheten. Jag tror det är bättre att köra igång så fort som möjligt, man kan nog bli sjuk av att vara sjuk, om ni förstår vad jag menar?

Ciao.

Så känner jag nu. Det är ju inte ovanligt att jag är lite småkrasslig. Men så blir det också när man har käkat så mkt kortison som jag har gjort, immunförsvaret försämras. ;/ nu känner jag febrig och får kvälvningar. Jag kan ju inte ens spy. Jag ska nog vaccinera mig ändå.

Sjuk och ensam- sämsta kombon någonsin.
Mjäää, saknar Oskar.

Nu ska jag dricka varma koppen, så jävla äckligt. Men ska man köpa nya glasögon på fredag, ja, då är det fattigdieten som får duga.

Och vet ni vad. Fan vad glad jag blev när jag såg lussekatter på Ica.

Nu ska jag kolla bandyresultaten.

Okej ska försöka summera vad jag har gjort, var ju längesen jag updatade här:
Hm, förra torsdagen åkte jag hem för att gå den där hemtjänstutbildningen.Gick bra, min kusin Sara var där också. Träffade även en gammal vän från Arbrå skolan- tiden, Sandra. trevligt värre: )

 Sen har jag pluggat i massa, gick tex. upp kl.8 i lördags för att få så mkt som möjligt gjort! Då jag allt skulle lämnas in på måndagen. Väldigt skönt å vara hemma, speciellt nu när sommaren vankas, har gått barfota i gräset och tom solat mina vita kortison-armar..På lördagen agerade jag också fotograf på min kusins konfirmation, mkt revligt å träffa kussarna  och speciellt lilla sötnosen Mille. Som vanligt slutade det hela med en galen kväll;)  Haha. Me like. Vi hade liksom extra liv hela kvällen;)

Har även hunnit med en fisketur med gamla gänget hemma hos Michael, så trevligt och det blir nog mer sånt i sommar, då många kommer vara hemma, perfekt!

Marre tar ju studenten till veckan och daamn, jag ska leva mig in i den studenten. haha. Fick precis ett mms på han och några vänner i frack, han är ju på bal idag:)

Idag har jag även varit i skolan för sista gången på länge, så skönt. En inlämning kvar, seb är jag klaar:för denna termin, sommarlov :D

Näe, man kanske ska ta tag i den där sista artikel-grejen samt fortsätta snörvla. Är tokförskyld, en viss broder gick ju hemma med världens hosta och smittade mej, har legat däckad i feber  och allt.. :/  PEPPAR, PEPPAR, detta får inte bli lånvarigt..

Det börjar närma sig slutet för denna termin. UNDERBART! Några sista pill på artikeln. Och lite andra saker att fixa förstås..Men så är det ju alltid, men huvudsaken är att jag kan se ett slut. Nästa torsdag är det min sista dag på SH på ett bra tag, yeah.

I början känns allt som ett kaos för mig men efter många år i skolbänken vet jag att jag brukar lösa det tillslut, så är det även denna gång, den känslan börjar infinna sig nu. Att gå från det där kaoset med massa frågetecken, högar av papper, x- antal mail, telefonsamtal. mm.. å att komma till en text som har en början, slut och ett innehåll som kan funka. Den känslan, att fått en rätsida på en kaos-text, den känslan ni! Samma känsla som att leka med meningar, när man hittat den där speciella meningen eller ordet som man har komponerat själv då älskar jag att vara journaliststudent. Eller när man träffar en person som delar med sig av sig själv och sina erfarenheter till mig som okänd, då älskar jag journalistlivet. Och tänk detta kan bli mitt leverbröd. Att skriva. Och träffa människor av alla dess slag. Coolt.

Idag gick jag upp kl.8 och började skriva, JA, pappa, det lönar sig att gå upp i tid märker jag.
När mobilen ringde- jag tryckte inte på snoozknappen- hade fått ett underbart meddelande av habibi, tack v. Det var bara öppna balkongdörren, starta datan och fram med  frulle. Här skulle skriva- jag hade mål- jag hade någonting att se framemot. Älskade underbara Sommar.

nu ska jag äta en banan och den likbleka kroppen ska ut ( jag). pöss.