Håkan, Håkan!
Jag blev lite läskigt kär igen när jag såg Håkan Hellström uppträda på P3 guld. Det kändes nästintill som när jag såg honom för första gången, samma känsla. Snygg och sådär perfekt var han och finfina bandet med. Det vann också två gånger, tur var väl det annars skulle jag blivit arger. Även bra att Johnossi och Krunegård vann, var på tiden att Ossi och John vann ngt tycker jag personligen.
Efter galan blev jag nostalgisk började lyssna igenom massa gamla låtar, eller gamla och gamla. Låtar som symboliserar en tidpunkt i ens liv, tex. Shout out Louds - Tonight I have to leave, den spelade jag mycket när jag pendlade mellan U-sala och Sthlm förra hösten.. tider, tider. Youtuba:de också lite Johnossi och kom och tänka på Frida, när vi på matten satt med en hörlur i varje öra och lyssnade på Johnossis: There's a lot of things to do before you die. Det var tider det. Okej, jag ligger inte inför döden.
Musik är så betydelsefullt för mej, vad vore livet utan musik. Jag sammankopplar allt med musik. Allt har en låt nästan.
Guud, vad jag känner mej sjutton år, som nämnt i tidigare inlägg, nu när jag läser vad jag just skrev: kär i Håkan. ääh, vad fan. Ta mig till kärlek!
Jag känner mej nästan olyckligt kär på ngt konstigt vis.
köpte fyra diskborstar idag, alla i olika färger. Tänkte lägga in en ny profilbild på mej själv här. Men fyfan. ångest tog mig och ströp mig och sa: du är ful Marie Hägg. Behöver fortfarande en tavla på min tomma vägg känner jag.
Lyssnade på Johnossi och spanade på en viss mattelärare, väldigt effektiva lektioner vi hade ;) haha! Å DU ÄR INTE FUL ÖVERHUVUDTAGET!!!! Puss
